Recensioner

Love Exposure

En av mina lärare på utbildningen sa en gång att det finns undersökningar som visar att man inte kan skratta hur länge som helst utan paus. Dom som gjort dessa undersökningar kan aldrig ha sett Sion Sonos Love Exposure.

IMDB beskriver den som ett Action-komedi-drama men i själva verket är det en hysteriskt galen, djup, episk, rolig, sorglig, filosofisk, skrämmande, sexig, socialpolitisk japansk konstfilm om livet, universum och kampsortinfluerad underkjols-fotografering. Teman som berörs är bland annat: Kärlek, Tro, Redemption, skam, Crossdressing, pornografi & faran med religösa sekter.

Och just det! Nämnde jag att den är fyra timmar lång?!

Filmen kan beskrivas som en blandning mellan Parasite, The Matrix & gamla danska gladporr-filmer. Men inga jämförelser kan egentligen göra den rättvisa eller på något sätt förbereda dig inför mötet med Sonos galna universum.

Love Exposure är en film som inte liknar något annat.

Trots sin långa speltid blir filmen aldrig tråkig. Om du någon gång under tittningen känner ett behov av att pausa är det förmodligen snarare av ren utmatning över dom miljarder intryck som på kort tid sköljt över dig. Alltid med konstant framåtrörelse.

Filmens långa speltid känns aldrig orättfärdigad eller excessiv. Berättelsen som man vill berätta kräver helt enkelt 4 timmar för att få med alla detaljer, karaktärsmotivationer och vändpunkter som gör filmen till vad den är.

Den första klippningen av filmer var häpnadsväckande 6 timmar och det var endast efter påtryckningar från producenterna som filmen klipptes ner till 4. Sion Sono har själv hävdat att detta var den absolut kortaste tiden möjlig att få ner filmen till utan att handlingen skulle bli totalt obegriplig.

Detta är också en av dom filmer som tar enorma friheter med begreppet Baserat på en sann historia.
Spoilers: Den är INTE baserad på en sann historia mer än Motorsågsmassakern är baserad på en sann historia.

Inspirationen till filmen kom från en vän till Sono som arbetade som professionell Voyeur-fotograf och vars syster blev ”kidnappad” av en religös sekt och fick kämpa för att få tillbaka henne.
Allt annat är påhittat.

”Basically this film is made up of research and real accounts of a certain person and i squeezed out the fantasy from that.”
-Sion Sono, från bakomfilmen till Love Exposure

Värt att nämna är också att Sion Sono själv i unga år blev indragen i den kristna Moon-sekten, enligt honom själv mest för att slippa svälta ihjäl på gatan.

Den episka filmmusiken är en blandning av klassiska kompositörer och det som råkade finnas på Sonos MP3-spelare vid tillfället.

En av filmens mäktigaste sekvenser utspelar sig när en av karaktärerna i en enda lång tagning till tonerna av Beethoven citerar hela den trettonde paragrafen ur Korinthierbrevet, kärlekens väg.
Det är fullständigt fantastiskt och helt galet.

Love Exposure är en film som inte hade kunnat produceras någon annanstans av någon annan än Sion Sono.

Om man i sitt liv enbart har tittat på disney, twilight & high school musical filmerna innan man av någon bisarr anledning sätter på Love Exposure så tror jag att man på sikt långsamt har påbörjat förvandlingen till att bli en bättre människa.

Bryter den mot mängder av så kallade manusregler och berättartekniska grepp? Japp! Är den en av dom bästa filmer som någonsin har producerats?

Förmodligen.

KÄLLOR
Love Exposure: Four Hours of Fun and Suffering – Japanophile The Making Of Love Exposure

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.