Recensioner

Min pappa Toni Erdmann

På vår blogg kan man läsa “Garanterat drivet av karaktärer”, något varje god historia har gemensamt. Min pappa Toni Erdmann är inget undantag. Som karaktärsporträtt är den fantastisk och något vi kan lära oss mycket av. 

På två timmar och fyrtiotvå minuter leder manusförfattare och regissör Maren Ade oss genom ett lågmält komiskt drama. I fokus står Winfred, en skojfrisk musiklärare och hans dotter Ines, karriärlysten och bosatt i Rumänien.

Efter en nära väns död flyger Winfried från Tyskland till Rumänien. Kort därefter inser vi att det inte bara finns ett geografiskt avstånd mellan far och dotter utan även ett mentalt som Winfried genom ett karaktärsbyte försöker överbrygga. Han blir Toni Erdmann. Varför? Det verkar finnas många svar. Försöker han frambringa en borttappad gnista hos sin dotter? Är han själv bara uttråkad i livet? Är han nyfiken på vad Ines har för sig? Känner han sig bortglömd? 

Ines själv har egna problem med att tillfredsställa sina överordnanden och ro outsourcingprojekt i hamn. När hennes far plötsligt poppar upp som gubben i lådan iförd löständer och peruk får hon också en gammal mans rastlösa humör på tallriken. Men allteftersom börjar en barndomens Ines titta fram och se värdet i hennes fars knasiga upptåg.

Filmens centrala nerv ligger i mötet mellan Winfred och Ines. Jag skrattar åt dem, blir irriterad, gläds och förstår mig ibland inte alls på dem. De blir i allra högsta grad levande. Vilket är skönt för i handlingen händer egentligen inte mycket spännande. Under ytan mullrar det såklart men jag kan tycka att filmens skapare kunde ha gått upp några växlar i flera scener. Här finns visserligen ett par oförglömliga ögonblick men alldeles för få i jämförelse med alla pratiga stunder.

I filmens början ser vi Winfred iförd mask spela en karaktär, i detta fall hans påhittade bror. I slutet har far och dotter återförenats på en begravning. De får en stund tillsammans i trädgården där Ines själv tar på sig en mask. Eller lyckas hon ta av sig masken? De karaktärer vi spelar i olika sammanhang kan hämma oss eller hjälpa oss. Ibland behöver vi bara lite hjälp att hitta rätt väg.

Glad sommar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.