Krönikor

Manusförfattarlinjens första veckor

De första veckorna på manusförfattarlinjen har genomsyrats av hjälten och dennes resa. Som vi har lärt oss så har denne hjälte tusen ansikten, allt från Odysseus till Stig-Helmer. Vi har blivit välbekanta med grekiska myter och arketyper, som vi har börjat inse genomsyrar en stor del av vårt kulturella arv. Robert Mckee har funnits där för oss som en frånvarande gud, som inte hör våra böner, när vi försöker förstå hans principer och förklaringsmodeller i Story, som också Nicolas Cages karaktär i Adaptation ber vänligt att dra åt helvete. Vi har sett en förhandsvisning av den senaste Huss-filmen som ingen bad om, och vår klass var måttligt imponerade efter alla karaktärsutvecklingar och vändpunkter som snurrat runt i huvudet på oss. Vi har djupdykt in i Matrix, Thelma & Louise, till den grad jag nästan kan återberätta hela handlingsförloppet och alla karaktärers motivationer, mål och viljor, från mitt minne enbart.

Det har dock inte varit ett lärande utan motstånd och motgångar. Det pågår tydligen en global pandemi, som tvingat oss till distansundervisning. Måndagarna på Google Meet har fungerat tämligen smärtfritt med vår huvudlärare Dragan, men på tisdagar och onsdagar, så har våra utmärkta föreläsningar med gästläraren Morgan, då och då, avbrutits av katastrofalt lagg. Efter några veckor av stagnation, som plockat ur en experimentfilm, där den teknikansvarig som kunde rädda oss från vårt elände, självfallet var på semester (varför är alla datatekniker alltid på semester?), så klev vi över tröskeln och med vår samlade vilja, och lyckades lösa problemet. Morgan föreläsningar är nu laggfria och vårt lärande inte längre hotat.

Efter alla föreläsningar, dramaturgiska modeller, arketyper, grekiska myter, så tror jag ändå att de flesta av oss törstar efter en sak just nu. Det är skrivandet. Trots alla vändpunkter och akt-strukturer, så handlar någonstans skrivandet om människan och dennes känslor. Om berättelser som betyder någonting. Om mening. I skrivande stund, så har vi nu första chansen att använda oss av våra nyligen tillskansade verktyg, för att skriva vår egen version av den första Huss-filmen. Vilka versioner av Katarina Huss kommer vi se? Det enda jag vet säkert, är att ingen kommer vara den andre lik. Och det är väl det fantastiska med vår klass. Våra olika bakgrunder, världsåskådningar, men förenade i en förkärlek till att skriva och skapa något nytt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.