En liten flicka sitter på sitt rum. I handen har hon en penna och framför sig ett papper. I huvudet har hon en fantastisk berättelse, klara bilder av en värld som ännu inte existerar. Hon sätter pennan mot papperet men kan inte stava till sitt namn. Hon skippar namnet och börjar snabbt skriva på berättelsen, försöker forma ljud av bokstäver som inte betyder något för henne. När hon är nöjd över hur det ser ut springer hon stolt till sin pappa. Glad att ha skapat något.
Detta var jag som liten. Jag har alltid haft världar och berättelser inom mig. Dessa kommer från min omgivning. Det kan vara en mening min kompis sagt, som min hjärna snappat upp, förstorar och bygger. Det kan vara en dröm som fastat och som jag vill se igen. Det kan vara en känsla jag inte kan komma över förrän den blivit en berättelse. Jag fastnar ofta i det jag tänker, att skriva är mitt sätt att gå vidare.