Recensioner

The Farewell

Blockbusters är alltid underhållande. Extremt populära filmer som når topplistorna redan innan de visats på vita duken. Tänker inte förneka något annat. Men om jag ska lyfta fram ett annat fenomen som är desto mer intressant, så är det filmer som blir omtalade, inte bara för att bli omtyckta utan också lyckas dela in sina tittare i två läger. The Farewell skriven och regisserad av Lulu Wang, är ett praktexempel på en sådan. 

The Farewell bygger på en sann historia från regissörens egen verklighet. Vi får följa huvudkaraktären Billi (30 år) , bosatt i New york men åker tillsammans med sina föräldrar till Kina för att Billis farmor är döende i lungcancer och inte har långt kvar. Men detta är inte något som farmorn själv vet om. Med grund i en gammal kinesisk tradition där man visar barmhärtighet på detta vis, håller familjen tyst om detta och ljuger om hennes tillstånd. Något som Billi finner väldigt svårt. Samtidigt som kulturkrockar är ett ämne som ligger som en slags sfär över hela filmen.

Dramakomedi utses den för att vara. Dock vet jag inte helt säkert på om jag kan ställa mig bakom ordet komedi, rolig var den, stundtals, kanske? Sitter jag och tänker tillbaka på scenerna så kan absolut urskilja en och annan sekvens som fick mig att dra på mungipan. Men faktorn att jag behöver göra det säger ändå en del tycker jag. Filmen fick mig att känna saker, igenkänningsfaktorn i olika familjekonstellationer och situationer, och hur man så gott man kan försöker anpassa sig till människor man älskar. Det är också en film som väcker frågor kring ren och skär moral. Vad är rätt och vad är fel? Hur skulle jag själv resonerat? För att få tittare att känna såhär krävs ett skickligt arbete och fint konstnärskap som jag tycker Wang har lyckats bra med. 

Jag skulle dock vilja komma tillbaka till det jag nämnde tidigare om två läger bland tittare. För detta är något jag kunde identifiera fort när jag tillsammans med min klass samt huvudlärare diskuterade filmen. Vi tycktes ha olika uppfattningar om vissa saker. Vilket i och för sig inte är något anmärkningsvärt, snarare väldigt vanligt att man uppfattar vissa detaljer olika. Men detta rörde inte filmens detaljer, utan stora punkter som karaktärsutveckling och plot.  Jag tillhörde dem som inte tycktes kunna urskilja någon större inre resa hos Billi och stundtals fann jag mig själv lite uttråkad då filmens tempo var lugnt och utan någon större upptrappning. Detta utan att gå in och spoila filmens handling. Men samtidigt som jag tycker såhär så fann jag mig själv tycka om The Farewell. Det är ett drama där kärleken mellan generationer får lysa klart och de finaste stunderna de lågmälda. Det gör filmen sevärd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.