Krönikor

Årets första vecka: koncept

Det är nytt år, vi har utbildningens första termin bakom oss och har med det förstått att vi har med en komplicerad konst att göra. Idag faller vinterns första snö utanför mitt fönster i stan och vi inleder härmed vårterminens block “Att skriva för teve och pitcha”. I detta block ska vi studera koncept och denna vecka enkla sådana i synnerhet, med serien High Maintenance som referens. Vår huvudlärare Dragan Mitic berättade under gårdagens lektion att det kan vara gynnsamt att låta just enkelheten tala. Se några avsnitt så förstår ni vad jag menar, sa han och log hemlighetsfullt.

Om några timmar har jag möte med min manusgrupp och vi ska tillsammans spåna fram egna koncept i ton med High Maintenance. Jag loggar in på strömningstjänsten och slår på teven för att titta på serien. Innan jag sätter mig går jag en vända i lägenheten och tänder ljus för att mota undan januarimörkret utanför fönstret. Teven hostar igång i vardagsrummet och från hallen hör jag ett nyhetsankare skärrat rapportera, “Demonstranter stormar Kapitolium, USA farar för coup d’état!” Med tändaren i handen blir jag stående framför tevens dramatik. Trump. Många har sett fram emot att snart få åtnjuta säsongsavslutningen på den dystra följetong han länge visat. Vissa har hoppats han ska lyfta på hatten åt sin efterträdare också, men nej. Det skymtar varken avslut eller utvecklande självinsikt där.

Jag växlar kanal, sätter mig tillrätta i soffan och High Maintenance börjar rulla. En man, the Guy, försörjer sig genom att agera cykelbud och sälja cannabis i Brooklyn. I varje avsnitt får man besöka en ny köpare och djupdyka i dennes liv under en kvart. De korta avsnitten avlöser varandra där jag sitter. Ett, sen ett till. Jag sitter kvar. Vi har fått veta att serieskaparna behövde jobb och bestämde sig att skapa något enkelt. De lyckades bra, men har haft tur, tänker jag först. Eller så är konceptet mer avancerat än vi förstår, för att få karaktärerna att verka realistiska, fortsätter jag och går till köket för att hämta en kopp kaffe.

Medan bryggaren gör sitt läser jag nyheterna i telefonen. Jag hamnar i en krönika över Trumps framfart som även inkluderar nämnvärda konststycken från tidigare år. Det är få segment i samhället som skonats hans förstörelse. Jag häller upp en kopp och ser på klockan, en timma till mötet. Med kaffet bredvid mig försöker jag skriva enkla konceptidéer på ett papper. Det är svårt. Hur ska jag få konceptet att framstå som verklighetstroget?

Det plingar till i min mobil. Ett mail om instruktioner till uppgiften. Höjda insatser! Konceptet ska inte bara ska vara enkelt, serien måste också kunna löpa på, år efter år. Jag ställer koppen i diskhon och läser bekymrat vidare. Dessutom får inte personen i serien förändras eller utvecklas, utan ska vara precis densamma, oavsett vad som sker. Och jag undrar, måste det inte vara komplext och med finess för att upplevas som verkligt?

Jag startar datorn och förbereder mig för mötet. Nyhetsappen på mobilen ger mig en push-notis. Jag klickar på nyhetssidan och ser Trump ropa saker på trappan av Kapitolium och då förstår jag. År efter år precis samma, helt utan finess eller förbättring.

Så ser verkligheten ut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.